Aikon, en av de mest kontroversiella klockmodellerna på marknaden
Maurice Lacroix Aikon är en vattendelare bland klockintresserade. Vissa tycker att det är en dålig kopia av Audemars Piguet Royal Oak, medan andra tycker att Aikon är en egen modell med sin egna historia och säregna utseende. På grund av dess relativa prisvärdhet så väcker Maurice Lacroix Aikon ofta mitt intresse, men jag har hittills dock kommit till slutsatsen att det inte är en klocka för mig. Har mitt intresse för Aikon äntligen förändrats?
Första intrycket
Aikon är en modell som är en riktig kvalitetsklocka. Designen och slipningen av boetten samt tyngden av klockan och den där underbara länken är alla underbara delar av Aikon.
Historik
År 2016 kom Aikon ut på Baselworld med ett quartz urverk. 2018 lanserades den med ett automatiskt urverk. Ursprunget kommer dock från en gammal modell från 1990-talet, Maurice Lacroix Calypso. Det är inte ofta den modellen nämns i samband med Aikon men det borde den göra. Maurice Lacroix Aikon är absolut en modell som utvecklats genom åren och som många andra mer eller mindre ikoniska klockor från olika klockmärken, har kommit tillbaka efter en längre tid i dvala. Numera finns även många mindre Aikon modeller riktade mot kvinnor samt dykarklockan i subkollektionen Aikon Venturer.
Det är svårt att undvika paralleller med Audemards Piguet’s Royal Oak men ju mer jag lär mig om Aikon och dess historia, desto mindre ser jag det som en homageklocka.
Storleksval och färg på urtavla
Modellen här är 42 mm i diameter som finns utöver urtavlan i silver, med bland annat urtavlorna svart, blå och grön. Aikon finns i storlekarna 35-45 mm där storlekarna 42 mm och 39 mm är de som kommer att passa män bäst.
Utsidan och funktioner
Det är så mycket man slås över när man ser en Aikon och håller i den. Den har tyngden, den har den där ‘it’ faktorn och såklart så har den utseendet med en intressant boett, ursnygg länk och en urtavla som kanske inte är unik, men snygg är den.
Urtavlan har ett så kallat ‘Clous de Paris’ mönster som starkt liknar urtavlan på Audemars Piguet Royal Oak och Girard Perregaux Laureato. Urtavlan passar modellen och det ser snyggt ut men jag hade föredragit en matt eller en sunburst urtavla, om bara för att undvika ännu fler likheter med en Royal Oak. På indexmarkeringarna och minut- och timvisaren finns lite lume vilket nästan är ett måste på sportigare modeller. Ett datumfönster finns också som passar klockan och dess design.
Nästa designelement och det jag gillar mest med Aikon kollektionen, är länken. Den är så snygg att jag inte ens bryr mig om den solklara kopian av en länk från Royal Oak. Det är en av klockans absoluta höjdpunkter! Den integrerade länken med dess borstning som så naturligt flyter över från boetten till länken är nästan ett mästerverk.
Boetten är mestadels borstad och har sex element på bezeln som är polerade. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om de men jag skulle nog ha föredragit en bezel som var helt borstad. Med historiska modeller är det dock lite knepigt att förändra alltför mycket då den ursprungliga modellen Maurice Lacroix Calypso hade det på 1990-talet.
På baksidan av boetten syns urverket genom glaset. Det är ett plus även om man inte ska förvänta sig alltför mycket av dekorationerna och teknikerna som har använts.
Kronan finns de inte mycket att säga om mer än att det liknar kronan på en AP Royal Oak. Den är märkt med logotypen M som jag gillar. Maurice Lacroix har en snygg logotyp.
Kvaliteten är i stort riktigt bra och det är mycket man får för pengarna, även när man jämför med andra märken. Aikon håller till synes lika hög kvalitet som Oris och Longines som är kända att vara prisvärda märken där man får mycket klocka för pengarna. En sådan liten detalj som att länklåset har perlage dekorationer på insidan, är imponerande, även om det inte är en ovanlig företeelse. Jag gillar generellt inte butterfly lås men det är som mycket med den här klockmodellen, en smaksak.
Urverket
Urverket som används i Aikon 42 mm är ML115 som är baserat på en Sellita SW200-1. Sellita SW200-1 används av många klockmärken såsom bland annat Oris, Sinn och Baume & Mercier. Maurice Lacroix verkar ha ansträngt sig lite när det kommer till dekorationen av urverket men annars följer det i stort andra Sellita urverk i en avsaknad av dekorationer. Gångreserven är 38 timmar och urverket har en frekvens på 28800, 4Hz och har 26 juveler. Urverket syns genom glaset på baksidan av boetten vilket ändå är ett litet plus som kan vara trevligt att se.
Sammanfattning
Det finns så många klockor från alla möjliga märken i Schweiz som snor designelement från varandra. Bara en sådan sak som den populära gröna färgen på urtavlan som någon startade för några år sedan, ett ännu bättre exempel är den så kallade ‘tiffany blue’ färgen som bland annat Rolex och Patek Philippe använder där jag inte ens vet eller bryr mig om vem som var först. Någon av de har dock kopierat den andra.
Jag förlåter Maurice Lacroix för de mindre unika delarna med Aikon då det är en så pass kompetent klocka. Klockans höjdpunkter, urtavlan och länken är också de delarna som tyvärr tagit mest inspiration från Audemars Piguet, och det är därför den här klockan är så kontroversiell.
Är det en egen design? Är det en homageklocka? Eller är det en mindre bra version av en av världens kändaste klockmodeller? Det är upp till var och en att avgöra..
Positivt
- Designelement såsom länken
- Kvaliteten i stort
Negativt
- Dekoreringen av urverket
- De mindre unika designelementen
Alternativköp (oavsett pris)
Tissot PRX Powermatic 80 är en av de snyggaste klockorna Tissot släppt på flera år. Modellen är på 40 mm och finns i några olika färger på urtavlan, inklusive en modell med en bezel i 18k guld. Tissot tillverkar kvalitetsklockor och urverket Powermatic 80 används i betydligt dyrare modeller inom Swatch Group som Tissot tillhör. Det rekommenderade priset är runt 6500 kronor men online kan man nog hitta en för runt 5000 kr eller mindre. Om man föredrar utseendet på Tissot PRX så finns det ingen anledning att välja en Aikon istället.
Hublot Classic Fusion är en modell som tydligt tagit designelement från Royal Oak men där det nästan är förlåtligt. Den finns i 38 – 42 mm och är en riktigt snygg modell som kan hittas för under 50 000 kr (ny), hos återförsäljare online (gråhandlare).
Bvlgari Octo Finissimo är en annan modell som har det här industriella utseendet. Priset är högt, runt 80 000 kr men det är mycket klocka man får. Design konceptet liknar Royal Oak, Nautilus samt Laureato från GP men jag skulle vilja påstå att en Bvlgari Octo Finissimo är snyggare än alla de modellerna.
Andrahandsvärde
På Chrono24.com hittar jag olika modeller av Aikon Automatic 42 mm som börjar runt 11 000 kr.
Skulle jag köpa den?
Nej. Personligen gillar jag inte vissa delar av designen. Om jag fick en Aikon i present så skulle det vara en modell jag förmodligen skulle bära ofta. Den skulle kanske till och med ha potentialen att bli en favoritklocka. Om jag skulle köpa en Aikon någon gång så skulle jag inte betala mera än 15 000 kr men ändå köpa ett nytt exemplar så antingen hos en online återförsäljare som går att lita på eller ett ‘not used’ exemplar.
Specifikationer
Referensnr: AI6008-SS002-130-1
Storlek: 42 mm
Lugg till lugg: ca
Tjocklek: ca
Bandbredd:
Vikt: ca
Urtavla: Silver
Glas: Safirglöas
Boettmaterial: Stål
Funktioner: tid, datum
Urverk: ML115 (Sellita SW200-1)
Gångreserv: 38
Frekvens: 28800, 4Hz
Juveler: 26
Vattentäthet: 20 ATM ( 200 meter)
Bandalternativ: Gummiband och Läderband.
